kajsa

när man gör så gott man kan
men det räcker ej hela vägen fram
en molankolisk känsla gör sin påmind
frenetiskt stampande på samma ställe
groparna blir djupare och ljuset blir svarager

försöken att komma tillbaka efter mardrrömmar blir hårdare
och styrkan blir desto svagare
i takt med folk som ler
kastar skuggorna ett dovt mörker om mitt ljus
som tillslut slocknar

att somna in i detta läge känns som en lättnad
eller att blande sina sorger med sprit
dansa i ett mörker där musikens dunkande får mina lungor att vilja
spricka